Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Superintendenter - 11. Carl Thyselius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
395
utnämndes 1795 6/. till pastor i Särstad af Skara stift,
erhöll prostetitel 1806 och professorstitel 1815, war
riksdagsman 1810, 1812 och 1815, erhöll 1816 extra-ansökningsrätt
öfwer hela riket, blef superintendent 17/1 1817, tilltr. s. å.,
blef theol. dokt. 1818, L. N. O. s. å., erhöll 1819 k:gl. resol.
på att wara pastor primarius i Carlskrona och ombeförja
pastoralwården äfwen wid amiralitetsförsamlingen. 1826 24/2
upphäfdes amiralitetskonsistorium, dess åligganden
öfwerflyttades till Lunds domkapitel, och T. måste för sina återstående
dagar åtnöja sig med att i egenskap af pastor primarius ega
att förmana oeniga äkta makar i amir. förs., föreskrifwa
predikoturen för kompastorerna och hafwa enahanda tillsyn öfwer
amiralitetets presterskap, som en häradsprost har öfwer
presterna i kontraktet, samt hafwa inseendet öfwer skolorna, med
undantag af den tyska, såsom inspektor.
Superintendentsämbetet war alltså upphäfdt, men T. behöll namnet till sin död,
som inträffade 22/11 1833. — Gift 13/1 1798 med Maria
Cecilia Sandberg, f. 1770, dotter af kyrkoh. Nils S. och
Katrina Alin. Barn: Katrina Sophia, f. 19/12 1798,
g. m. med. dokt. J. Lagberg. Maria Carolina, f. 29/12
1799, g. m. landshöfd. A. Palander i Carlskrona. Per, f.
18/2 1801, d. 1825; extraord. canzlist. Wilhelm, f. 7/5
1807, bankokommissarie. Elisabeth Magdalena Ulrika,
f. 5/8 1809, ogift.
T. synes hafwa wid sitt första inträde i Carlskrona
blifwit mött med misstroende, och detta underhölls alltjemt och
förökades, så att wäl knappast någon medlem af detta
samhälle kunnat wara mera allmänt hatad än han war. Nästan
alla med hwilka han kom i beröring gjorde allt hwad de
kunde för att reta och såra honom samt motarbeta hans affsigter
och önskningar, äfwen då dessa kunde wara både förnuftiga
och wälmenta. Tywärr lärer dock han sjelf i betydlig mon
warit skuld härtill, enär han icke egde den styrka, som endast
ädelhet i charakteren kan gifvwa. Som predikant skall han
likwäl warit wärderad af många, och hans predikningar skola
warit med mycken omsorg utarbetade. Det berättas, att en
man med fria religionsåsigter, hwilken på uppmaning af en
bekant gått i kyrkan för att höra Th., wid predikans slut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
