Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förteckning på prester i Lunds stift, hwilka icke förut i detta arbete förekomma såsom beofrdrade till ordinarie prestlägenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
475
docens och 1835 phil. magister. Som prest
tjenstgjorde han först i Hellestads och sedan i Uppåkra
pastorat, men lämnade i April 1837 den presterliga
tjenstgöringen till följd af wacklande helsa och för
att ej försumma sina akademiska göromål. Kort
derefter insjuknade han allwarsamt och afled 30/5
s. å. Wid hans begrafning predikade Thomander
öfwer 1 Cor. 12, 4. 5. 6. Ingångsspråket är 1
Cor. 4, 2. och ämnet: ”Icke skickligheten, icke
werkningskretsen, icke framgången, utan troheten är
hufwudsaken hos en Christi tjenare.” Denna predikan
är tryckt jemte korta personalier öfwer H., i hwilka
yttras: ”Alla sina göromål förrättade han med
utmärkt alwar och ordning samt ett nit, hwars
renhet icke en skugga af anledning förefanns att
misstänka. De wigtiga delar af prestbildningen hwilka
ålågo honom skötte han med mycken
samwetsgrannhet. Af själ och hjerta war han prest, dertill wigd,
efter allt hwad menniskor kunna döma, af en
osynlig hand, och presterligt war nära nog allt hwad
han sade eller gjorde. I Guds ords betraktande
war han ganska sorgfällig och han hade i hegge
dess grundspråk säkra och aktningswärda insigter.
Renhet, ordning och måtta utmärkte hans yttre
wäsende. Hans wälwilliga utseende tillwann honom
lätteligen aktning och tillgifwenhet, men han mottog
med warsamhet hwad i detta hänseende bjöds
honom. Wänner önskade han sig icke många, de få
han walde woro honom mer än wanligt tillgifna.
Sin faders uppoffringar och sin moders innerliga
kärlek omtalade han alltid med mycken tillgifwenhet.
Sin tid anwände han wäl, han war rädd om
stunderna, han hade ej många att undwara. Fåfängt
tal behagade honom föga; äfwen i orden wille han
allwar, och strängheten war honom icke fremmande.”
Den afskedspredikan, som den för tidigt bortgångne
läraren höll i Uppåkra Bönesöndagen 1837, är
tryckt i Lund 1856 jemte en kort minnesteckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
