Då Lagen i 14. Kap. Giftermåls Balken och 36. Kap. Missg. B anser
såsom brottsligt om man eller hustru slå hvarandra, och i sistnämde
lagrum utsätter dubbla böter; så frågas: är det icke en
Krono-åklagares ovillkorliga skyldighet att derå anställa åtal, när
han derom erhåller underrättelse? Kan väl den förolämpade makans
tvungna eller köpta eftergifvenhet betaga Kronan sin rätt till de
utsatta böterna, eller göra lagens bud overksamt? Bör då icke en så
vanhederlig handling göras allmän, på det att Krono-åklagaren må kunna
fullgöra sin skyldighet? Är det icke för öfrigt allmänna Polisens
åliggande att vaka öfver allt, som är stridande emot lagen? Och bör
icke Allmänheten få upplysning derom, för att dömma en så nedrig man
till en evig blygd, om han icke bättrar sig? ty det gifs ingen orsak
i verlden, som berättigar en man att slå sin hustru. Med andras
fel bör man vara fördragsam, men ej med deras brott, och
månne icke flera brott skulle förekommas, om de som ske, blefvo
allmänt kungjorde? Det är allmänhetens rätt att brott bli
bestraffade. I våra dagar har man ej längesedan sett i
tidningarne flera artiklar om en hård mor, som ville hindra den ena af
sina döttrar, att gifta sig med en hederlig man, som friade. Modern
hade derigenom ej begått något brott, som lagen belägger med straff,
men allmänheten gillade ändå dessa artiklar, ansåg dem vara väl
förtjenta, och fann ej något inbrott vara gjordt i det husliga lifvets
hemligheter. De gjorde också sin verkan. -- Modern tillät omsider
dottern att gifta sig med den hon älskade. Men -- tempora mutantur.
