Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Ett minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jaså. Nå det var då en tröst. Då minns du
den där underbara våren – i Europa?»
»Javisst, javisst.»
»Det där året.»
»Ja.»
»Som du tog från mitt liv.»
»Där minns du fel. Det året tog jag aldrig –
du gav mig det. Och vill du påstå, att det var
för mycket givet? Att du ej skördade nog av
vad jag sådde?»
Ethel tänkte. Hennes ögon gnistrade som
stenkol under det ljusa håret.
»Det var ju det året, som var hela livet.»
Orden kommo hårda, liksom stöttes de fram.
»Det var den tiden som lärde mig att det
finns ingen annan man på jorden än du.»
»Men Ethel. Allt har ju varit fullkomligt rent
spel – åtminstone från min sida. Som
amerikaner träffades vi där, på andra sidan. Du ville
fram, du vände dig till mig, din landsman, och
jag hjälpte dig så gott jag förmådde. Och –
jag kände icke Annie då.»
»Nej, nej. Intet falskt hyckleri. Jag har ju
ej sagt, att det var kärlek. Eller ens skenet av
den. Men du tog min själ helt och hållet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
