Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Ett minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
affär av dig. Och det kan jag. Med få ord –
du måste bli min man, George.»
Sanderford reste sig.
»Du har blivit nervös av cigarretten, Ethel.
Det är en stark sort.»
»Jag har aldrig varit mindre nervös än nu. Vill
du eller vill du inte?»
»Skilja mig från Annie?»
»Ja, så heter det visst.»
»Nej, naturligtvis inte.»
»Aldrig?»
»Aldrig i livet. Oss skilja endast döden och
inga mänskliga nycker.»
»Det är ditt sista ord?»
»Mitt sista.»
»Ha, ha, ha –» Ethel skrattade, ett gällt och
onaturligt skratt. Så slog hon alldeles om.
»Du gamle, genompräktige George», utbrast
hon. »Så fick jag då sätta min käraste
barndomsväninnas man på prov.»
George såg skarpt på henne och han förstod,
att nu ljög hon. Det förra var allvar. Han
kände henne tillräckligt för att kunna sluta sig till
det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
