Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Avresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sådana dumheter. De kunde minsann
behöva sina nerver till annat.
Och så gled det stolta skeppet, en glädje för
den engelska nationen, ut ur Newyorks hamn,
ledsagat av jubel och viftningar och goda
önskningar.
Annie stod länge och såg ned i det svindlande
djup som hette »kaj» om hon där kunde
upptäcka Ethel, men förgäves. Sådan hatt som
Ethel, hade varannan dam där nere och lika ren
och vit näsduk också. Annie viftade på måfå
mot hela massan på en gång.
Nu var Lusitania nästan en hel kabellängd från kajen –
Men Annie stod fortfarande som fastnaglad
vid relingen och såg mot stranden.
Då kände hon plötsligt en hand läggas på
sin axel och innan hon hann att vända sig om
utropade en bullrande röst:
»Nej, se mrs Sanderford – fägnar mig
obeskrivligt. – Har ni fått plats vid bordet –
annars skall jag – om ni tillåter –»
Det var »gamle» Jones, den 40-årige
ingenjören, som var på väg till England.
Hela denna tid hade han intrigerat mot sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
