Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Sjöormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig en herre. »Låt oss gå runt och åse ’Lucretias’
höjning så – att vi slippa den förbaskade
solen mitt i ögonen och i stället få den i ryggen.»
Sagt och gjort.
Barkassen ångade bort och låg nu så, att solen
stod i ryggen och platsen låg klar och synlig.
Icke förr hade emellertid barkassen intagit
denna ställning innan alla ombordvarande störtade
fram till den reling, som vände mot »platsen».
Och den syn de sågo var sannerligen värd
att ses.
Det var sjöormen.
Den veritabla, fullkomliga sjöormen.
Den stack i väg med förfärlig fart tvärs över
sjön. Dess rygg var grön och buktig i många
slingringar, dess huvud vitt och stora vita
»fenor» syntes här och där.
Sjöministern skrattade, så att hans ögon tårades.
»Ha, ha, ha – inte trodde jag att fenomenet
såg så livs levande ut i alla fall.»
»Vilket fenomen?»
»Sjöormen.»
»Hur så?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
