Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Sjöormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den fått – men inte var det vidare storslaget.
Resultatet hade blivit att mr Sixten Bringley,
som levde på vad hans pappas hjärnas större
fosforhalt hade lyckats hopspara, var vad man
skulle kunna kalla litet egen.
Vännerna i klubben skämtade med honom på
många sätt, och Bringley fann sig i allt. Blott
ett enda slags skämt tyckte han sig tvingad att
protestera emot. Det var när någon berättade
en rolig vits för honom ett par, tre timmar
innan han skulle uppträda som ordförande i en
mycket allvarligt sinnad förening – hans enda
förtroendeuppdrag. Ty det inträffade utan
undantag, att den roliga vitsen just efter ett par,
tre timmar uppfattades av mr Bringleys hjärna
och att den då mottogs av nervapparaten,
således att denna satte alla ansiktets
skrattmuskler i gång.
Och de äldre, allvarligt sinnade damerna i
föreningen kunde aldrig rätt förstå, varför den
annars så stilla och fåordige mr Sixten helt
omotiverat började gapskratta under diskussionen om
negerbarn eller andra viktiga temata.
Sådant lågt skämt undanbad han sig alldeles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
