Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Sjöormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så blev det avsegling, och snart gungade Speedy på havet.
Resenärerna roade sig med allehanda, och
den stackars mr Sixten Bringley fick sitta
emellan. De sågo mycket märkvärdigt, men någon
sjöorm varsnade de icke.
»Den filuren tycks ha god lukt», sade unge Collet.
»Varför det?» undrade Sixten.
»Den vädrar oss och håller sig, borta», genmälde Collet.
»Ja, kanske det.»
Så gingo väl fjorton dagar.
Då hände en solblank, stilla eftermiddag, att
alla vännerna uppehöllo sig under soltältet på
akterdäcket. Speedy låg alldeles stilla. Bakom
dem stod solen och framför deras blickar utbredde
sig havet mörkblått och härligt – fullkomligt
som en spegel.
»Ha, ha», skämtade Collet, »det är ju en fullkomlig ’sjöormsdag’.»
»Vad menar du», frågades.
»Varm dag, havet stilla, solsken, sjöormen
kommer upp till ytan för att sola sig – det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
