Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Den stora dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som jag – nu är jag glad åt att jag dödade
Annie. Den ena skurken är den andra värd.»
Och hon räckte honom sin behandskade hand.
George grep den. Också han ville visa sig en
gång vara situationens herre.
»Tack, Ethel! Du har förstått mig – och om jag segrar?»
»Segrar – ha, ha, det är ju uteslutet.»
»Gott. Men om det nu sker ett under – om
’Pius’ stiger upp ur vågorna?»
Ethel skrattade. Ett hårt, cyniskt skratt.
»Ja, då sker det även ett annat under. Då
seglar Ethel Beaver för alltid in i de sälla
jaktmarkerna. Men under skola vi ej tala om. Nej,
George, brott hava kedjat oss vid varandra och
ingen kan bliva den andre kvitt. Och jag har
lust att leva länge än – vid din sida, George.
Du har gjort dig rik genom att spekulera i ett
helt folks hat – jag har gjort dig fri åt mig
genom spekulation i mitt eget, ensamma hat.
Du bleknar, George. Du inser, att ditt brott går
fullt ut upp mot mitt. George, jag älskar dig
– ännu i denna kväll är jag din, din hel och
hållen – George –»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
