146 |
En gammal general närmade sig George.
»Mr Sanderford», sade gubben och höll ena handen bakom örat för att höra svaret bättre, »vad är det egentligen som ni väntar på? Jag får verkligen ingen reda på den här saken.»
»’Pius’ skall höja sig automatiskt.»
»Skall den höja sig? Hur högt?»
»Tills att däcket når vattenytan.»
»Och varför tager man ej itu med den där automaten?»
»Den finns nere i ’Pius’. Det är gasklockeprincipen.»
»Jaså.»
Och generalen stultade bort med ena handen på ryggen, tydligen fortfarande alldeles oberörd.
147 |
Efter två timmars väntan gick med ens en väldig rörelse genom de församlade.
På det ställe, varest »Pius» sjunkit höjde sig tvänne masttoppar ur havet — sakta och omärkligt —
Och nu brast ett ändlöst jubel lös — ett vilt obehärskat jubel — och »Pius» steg mer och mer.
Det var ett ögonblick som ingen någonsin skulle glömma.
Men ur mängden på presidentens skepp trängde sig en sorgklädd kvinna. Hennes flor hade skjutits åt sidan och ögonen stirrade vilt.
Ethel Beaver hade räknat fel — allt var felaktigt beräknat.
Och inom ett ögonblick blev detta henne klart. Nästa sekund blixtrade en liten revolver i hennes behandskade hand.
Var fanns George?
Nu kunde han aldrig bli hennes i livet. Men i döden kunde och skulle han följa henne — och den moderna Salome, alias miss Ethel Beaver skydde ej ett mord till.
Där stod han, glad och stolt och tilljublad av nationens främste.
Ingen märkte henne.
148 |
Hon närmade sig sakta och höll revolvern mot Georges rygg.
Ett skott och han föll framstupa.
Ännu ett, i nästa sekund och Ethels tinning visade var det träffat.
Det blev en våldsam förvirring.
Och under det att »Pius» fortsatte att stiga, dess skorstenar, kommandobrygga och hela däck höjde sig över vattenytan, spred det sig som en löpeld att uppfinnaren var skjuten.
En harm grep alla och hade ej Ethel Beaver varit död av sitt skott så skulle massan hava lynchat henne utan pardon.
George var ännu vid liv och man bar honom under däck in i presidentens privata sovhytt, varest en doktor och en medhjälpare ägnade honom alla de omsorger de kunde.
Därute arbetades med »Pius». Bogserbåten kastade fast sin tross och bogseringen in mot land började. För all säkerhets skull påbjöd en av kaptenerna, att de bägge passagerareångarna även skulle lägga bi, en på var sida om den torpederade ångaren, varpå dessa väl fastgjordes och resan till dockan i Washington började.
149 |
Det var en blandning av sorg och glädje över mängden.
Målet hade nåtts — det begrepo alla. Men priset var dyrt — uppfinnarens liv.
Läkaren sade, att det handlade endast om timmar.