- Project Runeberg -  Lustgården : årsskrift / Föreningen för dendrologi och parkvård / Årg. 1, 1920 /
15

(1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förhöjes om de mörkare trädens kronor skjuta upp högre än de
andras.

En regelbunden allé planteras, där man vill kraftigt framhäva en
linje, men endast där planteringen kan genomföras konsekvent och
avslutas: på ett värdigt och imponerande sätt. En sådan allé utgör
blott en besvikelse, där den icke fyller ett bestämt ändamål. Går en
allé genom en park, delas den senare därav i två skilda hälfter. Man
må akta sig att med en allé stänga utsikten, Inga stela trädrader böra
få bilda gränslinjer.

Nära huset bör planteringen göras så att säga finare. Utländska
träd och buskar få gärna förekomma här, medan sådana endast med
yttersta sparsamhet planteras I parken. Trädgården måste ge intryck
av människans danande hand. Här bli grupperna små, och de indi-
viduella dragen av varje växt böra framträda, I parken däremot mass-
verkan, allt anlagt på effekt på stora avstånd. Trädgården bör i viss
mening innehålla en samling av vackra och intressanta växter, parken
planteringar. Ehuru enformighet bör undvikas, måste dock en viss
enhetlighet genomgå anläggningarna inom trädgården, som utföras efter
en minutiöst utarbetad plan. Allt avser ju att där göra effekt på
nära håll.

För att uppnå det bästa av en anläggning gäller det alt forma de
olika grupperna och inom varje grupp välja bästa plats för varje växt.
Växtgruppens form får ej tänkas bestämd av en skarp, konstlad gräns,
utan fastmer tänker man sig gruppen, sådan den skall te sig, då de
olika växterna nått sin utveckling, dock med frihet för dem att senare
överskrida den avsedda ytan. Intet kan vara mer smaklöst än att
markera en sådan gräns med en regelbunden kant vare sig av blom-
sterväxter eller av särskilda kantväxter. Låga blommande växter må
dock gärna smyga sig upp mot randen av buskar, och enstaka blom-
mor må växa i gräset framför dem för att ännu mera bryta enformigheten.

Regelbundna blomstergrupper äro motiverade uteslutande på sådana
platser, där de höra samman med andra regelbundna anordningar och
ingå som led i dessa. Egentliga blomstergrupper böra ha geometrisk
form och flat yta för att kontrastera mot de naturliga anläggningarna.
De höra hemma isynnerhet på terrasser och parterrer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 1 22:01:36 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lustgard/1920/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free