Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillkommit vår tid att återbära dessa kala marker åt skogsbruket, men
härvid har eken knappast alls kommit till användning:
För att skydda ekskogen stiftades tidigt lagar och förordningar.
Redan i landskapslagarna funnos särskilda föreskrifter för ekens skydd.
För olovligt huggande å annans mark av ek till den tjocklek, att den var
användbar till hjuläxel, voro böterna 1 öre, medan däremot straffet för
barkning av fruktbärande ek uppgick till 3 mark — kunde detta ej be-
talas, skulle gärningsman bindas och hudstrykas. Nedhöggs fjärdedelen
av bys ekskog, stego böterna till 10 mark, och om skogen i sin helhet
förstördes ända till 40 mark. Jordägare ägde ej å samfäld mark utan
alla delägares samtycke fälla ek vid enahanda straff. Var skogen teg-
skitftad eller stod eken till men för åker eller äng, fick dess fällande
saklöst ske, 1 östgötalagen stadgades, att å oskift skog ägde. alla sak-
löst hugga träd förutom ek och hassel, som voro frikallade. Vid sved-
jande skulle noga tillses, att ek ej därav tillskyndades något men, In-
träffade detta och 20 ekar eller därutöver skadades, uppgingo böterna
till 40 mark. Under Gustaf I utbildade sig en särskild rättsuppfattning
om ”bärande träd” (träd, vars frukter voro användbara; hit räknades
främst ek och apel). År 1641 uttalade riksdagen sig för återplante-
ringsskyldighet av bärande träd, och den 22 mars 1647 utfärdades
”stadgar och ordning över allehanda bärande skogsträn i riket och
deras plantering” — i en förnyad kungörelse den 29 aug. 1664 berördes
också de bärande träden.
För främjande av den viktiga ekplanteringen, varav skeppsrörelsens
framtid ansågs beroende, blev den 1 sept: 1720 ränte- och proviant-
mästaren i Göteborg, Nins Ranmn, förordnad att vara direktör vid sko-
garna i Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län och Halland, och
den 13 febr. 1725 utkom en förordning om allmän ek- och bokplante-
ring i dessa län; genom kungl. brev den 13 nov. 1730 fick denna förord-
ning giltighet jämväl inom de båda skånska länen. I 1734 års allmänna
skogsordning behandlades givetvis ekskogen särskilt, och den 23 mars
1742 utfärdades förordning om ekplanteringars befordran och ektelnin-
gars vårdande. Fullständiga bestämmelser rörande ekskogens fredande
lämnades slutligen uti en förordning av den 10 januari 1746, Vid riks-
dagen 1810 begärdes utredning i ekfrågan, och även genom skrivelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
