Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ekar per hektar (virkesmassa omkr. 135 kbm), vilka överskärma sil-
vergranen. På Bornholm når nämligen ett 26-årigt bestånd 7.59 m:s
höjd med en medeldiameter av 9.z.cm samt en virkesmassa av 165 kbm.
Silvergransplanteringarna å Visingsö ha säkerligen ej nått den
omfattning, som detta trädslag förtjänar med hänsyn till dess utom-
ordentliga utveckling på ön. Enligt J. E: KinNmans år 1896 upprättade
skogsindelningsplan funnos där då 3.0 hektar planterade med silver-
gran eller blandning av silvergran och vanlig gran. Som underväxt
i ekskogen angives silvergranen, vanligen i blandning med vanlig
gran, förekomma 1 några bestånd med en sammanlagd areal av 37.30
hektar, Sedan denna plan upprättades, tillkom 1897 ytterligare 170
hektar i det bestånd, som ovan nyss beskrivits (försöksytan 489). Av
de ovan nämnda 37.50 hektaren äro dock 18 hektar, som varit
under-planterade med gran och silvergran med en rad av vardera
trädslaget, avverkade för några år sedan, emedan underväxten, särskilt
av silvergranen, växt upp i ekarnas kronor. Å denna areal har helt
nyligen utplanterats ny underväxt av enbart gran.
Ett ytterligare skäl till att lägga an på silvergranen i större om-
fattning på Visingsö är dess lätthet att föryngra sig. Överallt i be-
stånden ser man unga plantor av silvergran, och luckorna behöva ej
alls vara stora, för att silvergranen skall faga sig fram. Ett vackert
exempel härpå visar försättsplanschen n:o 5:
En olägenhet med silvergranen brukar vara, att rådjuren ofta
skada den. Å Visingsö finnas till all lycka för skogsföryngringarna
inga rådjur: Här är således platsen framför andra synnerligen lämplig
för odling av silvergran i större omfattning.
Som bekant angripes silvergranen föga av rötor. Däremot kan
en barrlusart (Chermes Picee), som är specialist på silvergranen,
genom sina sugningar avsevärt hämma dess utveckling och t. o. m,
döda den. Huruvida dess angrepp, vilka för övrigt behandlas i en
annan uppsats i denna årsskrift, äro av allvarligare art i vårt land,
återstår att närmare utreda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
