Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Isynnerhet barrträden äro ägnade att tilldraga sig uppmärksamhet. Vi
finna här åtskilliga utländska arter, som endast sällan uppdragas inom landet.
Jorden och klimatet synas också vara synnerligen passande för barrträdsod-
ling. Exemplar, utplanterade för ett eller annat tiotal är sedan, ha nu nått
en för vårt land rent av enastående utveckling. Särskilt märkas sannskyldiga
praktexemplar av Abies armubilis (ett 27-årigt exemplar nu 10.s m högt),
concolor (ett 32-ärigt exemplar 13.5 m), cephalonica (ett 25-årigt exemplar
11.« m), grandis (20.s m vid 32 år), magnifica (12 m vid 27 år), nobilis
(vid 22 år 8,25 m), numidica, sibirica (28-årig 11.65 m) och subalpina.
Av de företrädda Abies-arterna tager A. amabilis Fors. avgjort första
priset, vad såväl kronbyggnadens elegans som det graciösa utseendet för
övrigt beträffar (jmf. försättspl. 6.). Med sin höga, raka stam, sina korta grenar och
regelbundna grenvarv representerar denna silvergransart en typ för sig, en
typ, som hittills varit så gott som okänd i våra svenska parker och plante-
ringar. Från de Andersen’ska trädgårdarna bar den emellertid glädjande nog
under de senare åren kunnat utsläppas i handeln, ännu så länge visserligen
i blott ett fåtal exemplar, men det är att hoppas, att den i framtiden skall
kunna allt mera uppförökas. Frösättningen och förekomsten av ungplantor
i de Andersen’ska plantskolorna synas vara en god borgen härför. Om den
vackra arten skriver M, P. ANDERSEN i en uppsats »om utländska coniferers
utvecklingsmöjligheter i mellersta Sverige» tryckt i Tyska Dendrolögiska säll-
skapets meddelanden 1914 sålunda:
» Abies amabilis Forbes, vilken enligt SARGENT har sitt hemland på
höjderna av Kaskadbergen i British Columbia, Washington och Oregon,
kan väl betecknas som vår vackraste och härdigaste silyergran. Det är blott
magnifica och concolor, som skulle kunna göra henne rangen stridig. De
nästan svartgröna, glänsande barren, som tätt betäcka grenöversidan, erinra
en smula om ÅA. Nordmanniana, men ha en speciell blågrön ton, en starkare
vällukt än någon annan silvergran och trädet em slank, sirlig växt, som
nordmannsgranen saknar, Knopparna äro tjockt klädda med harts, Och är
detta hartslager så tjockt, att de unga skotten stundom ej förmå genombryta
det sega kådtäcket utan förbliva på knoppstadiet. Träffas de ledande skotten
av ett dylikt missöde, blir den oundvikliga följden felande toppskott eller
luckor i kransbildningen, som eljest i regelbundenhet kan tävla med själva
araucarians. Under de första åren liksom även under de sista 4—5 åren
kunde jag ej iakttaga några dylika störningar i växtsättet; under de första
åren på detta århundradet förekommo de dock flere år efter varandra och
gåvo mig mycket att fundera över. Jag visste icke, om orsaken var att söka
i bristande luftfuktighet eller för låg temperatur. Numera lutar jag närmast
åt den senare åsikten. Det fördras ju otvivelaktigt värme för att uppmjuka
hartset, som omger de unga knopparna. Vinterhärdigheten har hos amabilis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
