Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med vackert rött, sedan alla andra färger äro borta, och sedan vi sett
oss mätta på dem någon månad, komma fåglarna och livnära sig av
dem. Då dessa skänka oss en ej oväsentlig del av vildmarkens fröjder,
avundas vi dem icke, utan söka tvärtom göra vad vi kunna för deras
trevnad genom att förhjälpa dem till häckplatser i ihåliga träd eller
holkar, i skyddande busksnår och på marken, och genom att hålla efter
rovfäglar och hålla platsen fri från kattor. Är man utan kattor, får man
visserligen fånga mössen själv, men det låter sig i allmänhet lätt göra.
Lövräfsningen på hösten kunde förtjäna sitt eget kapitel, men läsaren
får här vara nöjd med en varning mot överdriven sådan. Det är mycket
vackrare att se marken täckt med färgade löv i harmoni med träden
än att se bar, svart jord eller grönt gräs, och dessutom äro löven en
naturlig och bra täckning för sippor och annnan markvegetation; sist
men icke minst äro de en naturlig och bra gödsel för all vegetation
och vanligtvis den enda, som här bestås. Löv äro ganska rika på
näringsämnen, och de förmultna rätt hastigt. Vid förmultning bildas
det kolsyra, som kommer de levande växterna till godo. Kolsyregödslings-
frågan, en av näringsfysiologiens viktigaste frågor, är f. n. föremål för
närmare utredning, och goda resultat ha redan uppnåtts. Det är en
stor framtidsfråga, mycket för omfångsrik, för att här kunna närmare be-
handlas. Det är högst sannolikt, att undervegetationen i skogarna är till
större delen beroende av kolsyran från de multnade löven för sitt
kolbehov. Hurusomhelst böra vi aldrig ta bort löven, då de skydda
marken, göra jorden lucker och hindra vattenavdunstningen, och det
är mycket redan det. Låt alltså löven ligga överallt, där det är möjligt.
Tag bort dem från gångar, och där de hopat sig, och lägg de där-
ifrån hopsamlade i högar i något lugnt hörn; inom loppet av ett par år
har man då lövjord, vilken är den mest värdefulla av alla våra jordarter.
Vintern är det ej mycket att säga om. Det kulna grå och trista
intrycket efter lövfallet kan avhjälpas genom användandet av barrträd
och andra vintergröna träd och buskar. Att se dessa riktigt snötäckta
kan vara mycket vackert; skulle det bli för mycket av det goda, kan
man dock bli tvungen skaka av en del snö, då annars grenar eller
kanske rent av hela träd kunna nedbrytas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
