Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nordamerikanskt litet träd (10—12 m) med rosa eller lilafärgade blom-
mor, relativt allmän; Smirnowii från Trans-Kaukasien, 5—6 m hög med
grenar och blad på undersidan vit- eller brunfiltade, blommor vackert
ljusröda med gröna punkter, en av de bästa.
Utom dessa fullt härdiga arter ingå i några av hybriderna arter, som ej
äro fullt pålitliga hos oss, exempelvis den till England redan år 1763 in-
förda ponticum. Denna eller hybrider med den voro näturligtvis de första,
som kommo hit, och säkerligen är detta anledningen till den nog så
gängse uppfattningen, att Rhododendron-arterna äro ömtåliga. RA. ar-
boreum från Himalaya är ännu ömtåligare, däremot torde caucasicum,
Metternichii och punctatum vara härdigare. Alperna ha två små busk-
formiga Rhododendron-arter, ferrugineum och hirsutum. Den mycket
vackra och härdiga "Rh. ovatum" (ej ovinum), som vi sågo på Ryfors
förra året, går vanligtvis under namn av myrtifolium och skall vara
en hybrid mellan punctatum och hirsutum. Det finns verkligen en art
ovatum, men den är lövfällande (alltså en Azalea) och ömtålig t. 0. m.
i England. I nordliga Lappland ha vi själva en Rhododendron-art, Rh.
läpponicum, en mer eller mindre nedliggande liten buske med små
violetta blommor. Av samma typ som denna äro en mängd (flera
hundra) nya arter, som nu börjat komma i marknaden, framletade från
bergen mellan Kina och Tibet, där de kläda marken som ljungen hos
oss. Om de äro lika svårkultiverade som lapponicum, kommer det att
dröja, innan vi få något nöje av dem. Vi måste först lära oss kul-
turen, om detta överhuvud taget är möjligt. Det blir nog svårt att ge
dem det, de äro vana vid där hemma. Det är åtminstone så med
lapponicum.
Azalea ha vi slutligen som en grupp för sig. Det man närmast
tänker sig under detta namn, är väl A. indica, vär vanliga krukväxt,
men den är ju helt ömtålig. Detta skrämmer väl folk och har nog
bidragit till, att alla de andra fullt härdiga azaleorna ej fått den sprid-
ning, de i så hög grad förtjäna. Vi ha knappast någon så rikblommig,
färgstark och praktfull buske som de så k. pontica- och mollis-aza-
leorna. De äro dock så gott som alla av hybridogen natur, och det
är numera knappast möjligt säga, vilka arter som ingå i dem, detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
