Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En mycket vacker nyare art, B. Hookeri LEM., utmärker sig genom
regelbundet växtsätt och särdeles vackra, 3—4 em långa, lancettlika
blad av starkt glänsande grön färg. Busken lär bli ett par meter hög.
Vårt exemplar av denna art ser särdeles lovande ut, och om det blott
uthärdar vintrarna, vilket återstår att se, borde även detta vara en vär-
defull tillökning i antalet vintergröna buskar.
En enda vintergrön Berberis kan betecknas som fullt härdig, näm-
ligen B. Meuberti (B. vulgaris ✕ Mahonia Aquifolium), och skada är
verkligen, att denna egendomliga hybrid ej ses oftare här i landet.
Dess blad äro av samma storlek som de hos B. vulgaris, men de äro
försedda med långa, vassa tänder, som ge dem en viss likhet med
Ilex-blad. De äro värdefullast under förvintern, då de ännu bibehålla
sin mörkgröna färg. Senare bli de emellertid mer eller mindre bruna.
Busken bör genom beskärning och gödsling hållas i kraftig växt, då
det är de på sommaren utväxande långskotten, som bära de vackraste
bladen.
Till Berberis-släktet räknas ju ibland även Mahonia, av vilka den
välkända M. Agquifolium och den mindre vanliga M. japonica även
höra till de vackraste bland vintergröna buskar. Den förra är ju allt-
för välkänd för att behöva ytterligare lovord. Den senare är tyvärr
ömtålig under kalla vintrar, eljes i alla avseenden odlingsvärd, ej minst
på grund av de välluktande, mycket tidigt utvecklade blommorna.
Carl G. Dahl.
VÄRDEFULLA ROSENNYHETER.
För 20 år sedan ansåg man, att det knappast fanns mera att vinna
genom fortsatt uppdragning av storblommiga rossorter. Man hade ett
sådant oändligt antal remontänter, terosor och tehybrider, och de nya
sorterna skilde sig icke särdeles från dem, som redan funnos i odling.
Det största intresset inom rosenvärlden ägnades just då åt uppdra-
gandet av nya klätterrosor.
Då var det, som den framstående rosenodlaren i Lyon, M. PERNET
DUCHER släppte ut i marknaden sin Soleil d’Or (1900), en helt och
hållet ny typ, vars föräldrar voro Rosa lutea var. Persian Yellow och
en röd remontantros, Antoine Ducher. Denna nya ros väckte stor
sensation, när den först visades, ehuru den icke fyllde alla fordringar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
