Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Hallands Väderö. »Tusenåriga» eken.
Foto: H. LUNDEGÅRDH.
bok-skogen inströdda
präktiga exemplaren.
Den s. k. tusenåriga
eken (fig. 1) har
länge fört ett tynande
liv och utdog i vintras
efter den svåra tor-
kan i fjol och de skar-
pa vinterstormarna,
vilka kommo åtskil-
lig annan förödelse
åstad. Den största
fullt livskraftiga
eken (fig. 2) står på
norra delen av ön och
mäter en omkrets av
c. 8 m vid brösthöjd.
Utmärkande för de
största ekarna är de-
ras relativt låga stam-
höjd. Förgreningen
börjar vid ett par
meters höjd, och basalgrenarna äro mycket kraftiga (jmf. fig. 2).
Denna tidiga förgrening beror sannolikt på, att vindarna haft
ett friare spel på ön i slutet av medeltiden, då exemplaren
stodo i sin ungdomsväxt. Under sin senare livstid ha ekarna
skyddats av den uppväxande bokskogen, varför kronan kunnat
breda ut sig avsevärt. En annan orsak till tidig förgrening äro
betande djur, en omständighet, som VAuPELL påpekat i sitt klas-
siska arbete »De danske Skove». Väderö-skogen utgjorde ända
intill senare hälften av 1800-talet fri betesmark. Först i vår
tid har den södra delen av skogen inhägnats av en sten-
gärdesgård. Norra skogen ingår däremot fortfarande i den all-
männa betesmarken, vilket givetvis ej befordrar återväxten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
