Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 5. Hallands Väderö. Urgammal lind i Norra skogen.
Foto: H. LUNDEGÅRDH.
liksom rensopad från skog, endast några smärre dungar ha för-
mått krypa fram emot havet i lä om någon skyddande bergkant.
På östra sidan, vid Sandhamn, når skogen däremot ut till själva
strandsluttningen.
Man har i facklitteraturen länge stritt därom, huruvida vin-
darna vid havet verka på ett specifikt annat sätt än vindarna
inåt land. Man har sålunda uppställt hypotesen, att havs-
vindarna på grund av det oftast medförda fina saltskummet
skulle utöva ett slags giftverkan på de unga skotten och knop-
parna. Denna fråga är ännu icke fullt utredd, men flertalet
fakta tala, likväl för, att denna saltskummets betydelse mycket
överdrivits. Sålunda kan man iakttaga vindpinade trädformer
vid alla våra större insjöar och t. ex. på skånska slätten, där salt-
effekten är utesluten. Vinden verkar dels genom uttorkning, dels
rent mekaniskt, i det att de tunna lövbärande skotten piskas och
gnidas mot varandra, så att barken flås av och knoppar och
blad slitas bort. Farligast torde uttorkningen vara på vintern,
då vinden har fritt spelrum i de avlövade kronorna. Efter
särskilt blåsiga vintrar kan man iakttaga, att trädkronornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
