Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skiljes lätt från den föregående genom. bladens mindre storlek
och långt utdragna spetsar samt de längre och mera uppräta, för-
grenade, vita blomställningarna, vilka framkomma i bladvecken.
Vid mitt besök i oktober voro exemplaren utmärkt vackra, full-
satta med blommor.
En tredje mycket prydlig art är P. polystachium Wanu., av-
bildad i »Vår trädgård på Sofiero», sid. 30. Den når en höjd av
2 m och bildar täta, yppiga snår. Bladen äro mera utdragna än
hos föregående art, och de vita blommorna sitta i en grenig blom-
ställning i stammens spets. Däremot utgå inga blommor från
bladvecken.
Gunnera spinosa synes ha odlats här tämligen länge, och en.
mycket vacker bild därav visas i »Vår trädgård på Sofiero», sid.
29. Förmodligen är det alldeles samma exemplar, som tilldrog
sig allmän uppmärksamhet vid dendrologernas besök. Ett blad-
skaft visade sig nå en höjd av 1,7 m, och två man kunde icke
famna det största bladet. En mycket kraftig blomställning, ej
mindre än 80 cm hög, förhöjde i år plantans skönhet. Det torde
icke vara obekant, att växten i fråga är en av de få sydameri-
kanska växter, som visat sig matnyttiga. Enligt vad professor
SKOTTSBERG meddelat, ätas bladskaften ungefär på samma sätt
som rabarber. Den, som i vårt land vill odla växten till ögon-
fägnad eller som kulinarisk kuriositet, gör säkert väl i att ge den
en motsvarande växtplats, som den erhållit vid Sofiero, nämligen
i en fuktig dalbotten, och över vintern täcka den med ett lövlager.
Kirengeshoma palmata YavaBE är en örtartad saxifragacé,
som beskrivits först så sent som år 1888. Tyvärr fick den av sin
japanske auktor ett lika barbariskt som meningslöst namn. Det
senare är nämligen sammansatt av ki = gul och rengeshoma =
det japanska namnet på Anemonopsis macrophylla, en växt, med
vilken den ej har mycket att skaffa. Arten är den enda i sitt
släkte, och den anträffades på 1500 meters höjd över havet i den
japanska provinsen Iyo. Den infördes till botaniska trädgården
i Kew 1891 och har fått viss spridning i England. I Danmark har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
