- Project Runeberg -  Lustgården : årsskrift / Föreningen för dendrologi och parkvård / Årg. 3, 1922 /
126

(1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

provinser, oaktat träden i det senare fallet ha samma utbredning
som i det förra eller kanske t. o. m. större.

Nu frågar sig kanske någon, vad det skall tjäna till att så att
säga katalogisera våra stora träd.

Och därmed äro vi inne på den andra avdelningen av denna
uppsats.

Medan ännu stora delar av vårt land voro orörda av kulturen,
funnos naturligtvis jättar av de olika vilda trädarterna i större
utsträckning än nu.

Sedan emellertid vårt lands befolkning framförallt under det
senaste århundradet ökats, ha de förut orörda vildmarkerna fått
vika för yxan och plogen. I början fingo de största träden vara
i fred. Antingen berodde detta på nedärvd, undermedveten
respekt från den tid, då träden ansågos hysa sina gudomligheter,
eller därpå, att det var förenat med stort. besvär att fälla och
forsla undan ett större träd. Den vidskepelse, som långt in på
vår tid övats med att »sätta bort> sjukdomar på träd, har också
skyddat dessa från att huggas ned. Man var rädd för, att i ty
fall sjukdomarna, som så att säga magasinerats i trädet, skulle
drabba avverkaren. Jag kan från min hemsocken, Marum, Skara-
borgs län, anföra ett exempel. Min farfars far kunde »sätta bort»
tandvärk i en stor rönn, och det dröjde mycket länge efter hans
död, innan någon vågade hugga ned trädet av fruktan att där-
igenom få tandvärk!

Emellertid hava numera kultur och teknik utvecklats därhän,
att ingenting hindrar borttagandet av ett träd, som hittills fått
stå oantastat i en åker eller vid en vägkant.

Våra skogar skötas rationellt med viss omloppstid, som icke
tillåter några jätteträd att växa upp. Våra lövängar, växt-
platserna för de ädla lövträden, försvinna genom uppodling. Av
dessa har särskilt eken under krigsåren varit föremål för en hän-
synslös exploatering, framförallt i Kalmar län), men också
annorstädes.

1 Läs t. ex. BENGT BERGS uppsats »Vad skola vi göra med ekskövlarna?»
Sveriges Natur 1920.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 1 22:02:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lustgard/1922/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free