Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösgående Kattor oberäknade.» — Och för att utfylla bilden kan man läsa
en skildring från 1860-talet av torget, »som med sin grusbetäckta yta
liknar ett brännande Sahara, i hvars solvärmen tillbakakastande heta
sandhaf man förgäfves söker en skyddande skugga>.
Under 1800-talets lopp sökte man emellertid att få någon
hållning på den helt öde platsen. Den första insatsen var Görres
Karl XIII:s staty, som restes 1821 på torget och därmed gav det
sitt nya namn. Redan samtiden ansåg allmänt, att konstverket
var misslyckat, och detta omdöme har hållit sig och stelnat till
en nästan orättvis popularitet.
Under 1850-talet, sedan genom rivning av den gamla brunns-
salongen vid Hamngatan trädgården fått sin nuvarande utsträck-
ning, framkom ett förslag att enligt tidens sed anlägga en engelsk
park på torget. Smaken hade omkring 1800 allmänt övergett den
franska trädgårdens stränghet och arkitektur och i stället längtat
efter romantisk oregelbundenhet och om naturen erinrande pitto
reska tillfälligheter och omväxlande scenerier inne i själva staden.
Det är på den grundvalen, vårt nuvarande parksystem uppstått,
och ett tidigare förslag i denna anda ämnade man alltså åt Karl
XIII:s torg.
Detta blev icke förverkligat, men torget fick dock en anlägg-
ning, som blev ett vackert uttryck för en romantisk stilsträvan.
Det var Mouins fontän. Detta skulpturverk uppfördes i gips vid
industriutställningen 1866 på sin nuvarande plats och blev då så
omtyckt, att man föranstaltade om dess gjutning i brons och upp-
ställning på samma plats år 1873. Det är självt ett av vår konsts
mest typiskt romantiska alster, med sitt folkvisesvärmeri och sin
rörliga, pittoreska, antiklassiska form. Men även de härliga pi-
larna, som planterats omkring konstverket, ansluta sig till samma
stämning; de äro icke tuktade 1700-talsträd, utan till sin struktur
av samma släkt som fontänen. Och därför har också denna en-
semble av skulptur, vatten, grenverk och grönska blivit en av de
älskligaste och vackraste platserna i Stockholm. Molins fontän
är verkligen ett talande exempel på, hur ett i och för sig självt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
