Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser - Herrgårdsträdgårdens anpassning efter nutiden. Ett estetiskt och ekonomiskt problem. Föredrag vid Föreningens för Dendrologi och Parkvård årsmöte den 20 mars 1933. Av Sven A. Hermelin - Framtidens herrgårdsträdgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvudkaraktär och samhörighet med byggnaden, som bör återställas. —
Det gäller framförallt att med verklig förståelse för det
väsentliga använda ett harmoniskt linjespel, ett väl avvägt förhållande
mellan längd och bredd och mellan plana ytor och lodräta väggar.
Vid omläggning av en barockträdgård till landskapsträdgård
bibehölls ofta den gamla grundstommen, medan broderiparterren
ersattes med grupper av utländska träd och buskar, mellan vilka
slingrande gångar ledde (t. ex. Noor), eller ock fylldes hela
parterrområdet med fruktträd (Skokloster och Ekolsund). I sådana
fall är det lätt att återställa den ursprungliga rumsverkan genom
att konsekvent röja alla icke ursprungliga träd. Endast
undantagsvis kan man efter noggrant övervägande låta ett eller annat
särdeles vackert exemplar stå kvar på lämplig plats, till synes
fritt utkastat i den regelbundna anläggningen för att bryta de
stränga linjerna. Detta är visserligen en kompromiss mellan å
ena sidan en strävan efter arkitektonisk’ stränghet och å andra
sidan måleriska effekter. Resultatet blir icke desto mindre ofta
gott och är särskilt användbart i de fall, då hela situationen i
övrigt icke inbjuder till ett strängt genomförande av
rekonstruktionen. Skulle man när omläggningen är färdig finna, att de
kvarlämnade träden verka störande, är det lätt att taga bort dem.
Nästa fas i rekonstruktionsarbetet är att med ledning av
gamla kartor eller andra akter återställa de viktigaste horisontella
linjerna. Barockträdgårdarna voro mestadels uppdelade i
välproportionerade kvarter, grupperade på vardera sidan om en bred
huvudgång, placerad i huvudbyggnadens axel. I flertalet fall
finnes ingen direkt anledning att vid trädgårdens återställande
avvika från denna indelning. I vissa fall kunna dock en del
gångar saklöst undvaras, utan att trädgården därav blir mindre
trafikabel eller förlorar i värde, och mången gång motivera de
ändrade förbindelserna en viss nyorientering av vägarna.
Med skärpa måste dock framhållas, att det icke så mycket
är de horisontella som fastmer de vertikala linjerna, som ge
anläggningen dess karaktär och fasthet. Det är på alléernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
