Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser - Herrgårdsträdgårdens anpassning efter nutiden. Ett estetiskt och ekonomiskt problem. Föredrag vid Föreningens för Dendrologi och Parkvård årsmöte den 20 mars 1933. Av Sven A. Hermelin - Herrgårdsparken - Herrgårdsträdgårdens ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunskap och förståelse för parkvård. Den gallring, som till äventyrs
förekommer, sker mestadels efter forstmannasynpunkter. Man
gallrar så som man gallrar i skogen — för att få största möjliga
virkesmassa per ytenhet, för att få kvistfritt virke och raka
stammar. Buskar betraktas som ogräs och huggas, knotiga
trädstammar likaså. Resultatet blir icke en park utan en fantasilös
kulturskog med slutet bestånd av tråkiga disciplinerade stammar, som
med jämna avstånd växa upp ur en mark, dit solen endast når
under våren, och som därför endast under våren kan glädja
vandraren med blommande markflora.
Nej, släpp icke lös skogsmannen i parken. Där kan han i sitt
nit göra alltför stor skada. Parken skall vårdas precis tvärt emot
vad som ovan skildrats. Vissa parkpartier böra behandlas på
samma sätt som kulturbeten — öppna, soliga ängar med ett och
annat solitärträd med vid krona och vresig stam eller en grupp
av trädstammar, vilka tillsammans bilda en jättekrona. Större
sådana ytor kunna f. ö. gärna inhägnas, och utnyttjas som bete.
— Icke minst då parkens trädbestånd skymmer utsikten från
huvudbyggnaden, kan det vara på sin plats att öppna sådana
vegetationsdälder, vilkas längdriktning då lägges i för utsiktens
ernående önskvärd riktning. — Upphuggna utsiktslinjer, som påminna
om kraftledningsgator äro lika vanliga som fördömliga. — De
öppna, ljusa ängarna böra omgivas av mjuka, lummiga
skogsbryn, där hassel, hagtorn, slån och hägg bilda övergången till
ekens, lindens och de andra lövträdens rundade, välutvecklade
kronor. Inne bland träden bör beståndet få bliva urskogsartat
tätt och med sin skugga och svalka bilda en välgörande kontrast
till ängens ljusa, vilsamma yta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
