Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser - Dendrologiska sevärdheter i Sydnärke. Av Herm. Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tallen ålder bör uppgå till c:a 225 år med traditioner från tolfte
Karls dagar.
Borrspånen från dessa och ytterligare ett lantal gamla
solitärträd äro konserverade och tillväxträknade för att möjligen kunna
ge ett begrepp om tillväxtvariationer under gångna tidsperioder.
Dessa jättebarrträd ha beskrivits som en naturlig
utgångspunkt för den följande redogörelsen för ett gammalt orört
barrblandbestånd, beläget söder om Skogasjön, närmare bestämt
omedelbart under norra sluttningen av Skepphultaklint med
triangelpunkten 157,9 å kartan fig. 1. Bilderna å pl. 1 och fig.
5—6 avse att giva en uppfattning om beståndets utseende.
Ancylussjöns översta strandlinje ligger någonstans på denna
klints sluttning, som är utbildad som en av sjöbrotten rensköljd
klippterräng. Den yta om c:a 2 hektar, beståndet intager, ligger
med sin nivå omedelbart under denna frisköljda zon. Den sluttar
svagt mot norr, och utgöres av en sannolikt mäktig bädd av
svallgrus med betydlig mängd finmaterial. Profilen är föga uttvättad
och täckes av ett tunt, godartat råhumustäcke av i dessa trakter
vanlig typ. Markvegetationen är de vanliga skogsmossorna utan
inslag av några mera fordrande växter, de senare möjligen
hämmade av den sparsamma ljustillgången i beståndets bottenskikt.
Markens uppbyggnad gör den väl och djupt dränerad, och
detta tillsammans med det skyddade läget mot norr samt en
tillsynes optimal bevattning från den högre liggande terrängen torde
i första hand betinga den höga boniteten.
Den yta, beståndet intager, synes på ett eller annat sätt ha
kallagts omkring år 1755; från detta årtal kan man räkna
uppkomsten av det likåldriga biandbeståndet av tall och gran,
som nu alltså är omkring 180 år gammalt. Det har under denna
tid veterligen icke varit föremål för någon genomhuggning,
förutom att döda träd bortskaffats. Några enstaka träd ha
emellertid fällts dessutom, varom mera nedan.
Sommaren 1929 utlades i beståndet ett område av 1,1 hektars
storlek och stamkartlades noggrant (se fig. 2). Alla träd inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
