Lustgården : årsskrift / Föreningen för dendrologi och parkvård / 1933 / 30 (1920) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser - Dendrologiska sevärdheter i Sydnärke. Av Herm. Eriksson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skepphultabeståndet har inom det dryga hektar, som
uppräknats, en mycket stor virkesmängd, särskilt om man tar i
betraktande, att en körväg går genom området och en lucka även
nedsätter stamantalet. För jämförelse med tidigare beskrivna
barrträdsbestånd med stor virkesrikedom har därför inom den
nu beskrivna större ytan utlagts smärre sådana, varav anföras
följande (siffrorna uträknade att gälla per har):

Yta nr	Trädslag	Antal träd st	Grund- yta kvm	Kubik- massa kbm	Medel- höjd m	Medel- diam. cm	Ytans storlek har
1	Tall	376	35,2	654,5	29,5	40	0,0823
	Gran	376	33,4	402,6	25,5	35	—
	Summa	752	68,6	1,057,1	—	—	—
2	Tall	444	74,9	1,001,8	31,0	45	0,0337
	Gran	711	38,3	501,6	22,5	30	—
	Summa	1,155	113,2	1,503,4	—	—	—

Den friska och växtliga marken gör, att beståndets
sundhetstillstånd i betraktande av åldern är ovanligt gott. Man får hålla i
minne, att det aldrig putsats genom beståndsvårdande huggningar
eller knappast genom huggningar överhuvudtaget. Granen är
särskilt fri från rötor. Rotrötan synes knappast vara tillfinnandes,
och de skador, som finnas, äro oftast orsakade genom yttre
åverkan av närstående träd och fallande sådana.

Tallen har lidit mycket av den stora trängseln i beståndet,
och de flesta av de mindre och medelstora träden ha endast en
minimal grön tofs, tjänstgörande som krona. Den är även i
högre grad än granen anfäktad av stamrötor och
peridermiumangrepp. De förra sätta som regel i dessa trakter in vid
150-årsåldern och utvecklas sedan raskt, under det att trädet ändock
kan fortleva långa tider. Det är stormarna, som sedan knäcka
de sålunda destruerade stammarna med deras nedsatta hållfasthet.

Det händer emellertid titt och tätt, att ett träd står torkat
och dött utan påtaglig yttre åverkan. Orsaken härill har ej
närmare utrönts; det kan vara den enorma rotkonkurrensen, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>