Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser - Närke under dendrologisk synvinkel. Föreningens för Dendrologi och Parkvård 14:de sommarexkursion. Av Nils Sylvén - Herrfallsäng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är liksom inhägnad på sidorna, genom att hasslarna här växa
tätare, med kronorna av alm, ask och asp höjande sig över
lövvalvet. Kulturen märkes tyvärr på en detalj: järnvägen
Hallsberg—Stockholm skär nämligen ängen och uppdelar den i en sydlig och
en nordlig del. Den senare är den egentliga, tätvuxna lunden, ett
sammanhängande valv av alm och hassel.» [Fig. 7.]
»Det lönar sig att besöka ängen vid olika tider av året men helst
redan på våren, då floran är mindre omväxlande men ej mindre
tilldragande än senare, och så vid högsommartid, då den utvecklar
en yppig rikedom i grönska och färgprakt. I ängens slutnare delar
är det på våren vitt av vitsippor, sparsammare med blåsippor.
Lungörten (Pulmonaria officinalis) är ställvis glädjande riklig»,
så ock den »vackra vårvelen (Orobus vernus). Gullvivor
finnes det givetvis i den öppna ängen, men det ser ut, som om den
alltför hårda beskattningen har kommit dem att glesna. Vid stenrösena
och intill snåren upptäcker man några Viola-arter, sålunda
buskviol (V. hirta), vidare underviol (V. mirabilis) samt
lundviol (V. Riviniana). Den sig lätt spridande fältärven
(Cerastium arvense), som med rikliga vita stjärnblommor översållar
marken, har på senare år inkommit i ängens torraste västliga del. Nämnas
slutligen smultron (Fragaria vesca), den nätta gyllene
ögonmuran (Potentilla verna), det blå jungfrulinet (Polygala
amarellum), en vårstarr (Carex verna), vårbrodd
(Anthoxanthum odoratum) samt kattfot (Gnaphalium dioicum),
maskrosor (Taraxacum), kabbeleka (Caltha palustris), den
sistnämnda jämte bäckbräsma (Cardamine amara) vid en rännil i
lunden, och vårlök (Gagea lutea), nunneört (Corydalis
intermedia) och desmeknopp (Adoxa moschatellina), torde
vårväxterna vara nämnda.»
»Så på försommaren och framåt blir det fullt av
bullerblomster (Trollius europæus), som tränger in i de mera fuktiga delarna
av ängen i trädbeståndens undervegetation. Som dess blomningstid
nära sammanfaller med midsommarblomstrets
(Geranium silvaticum), uppstår en präktig färgverkan av gult och violett,
och kommer så hundlokan (Anthriscus silvestris) till, blir det
något betagande att se.»
»Av försommarens och högsommarens blomster frapperar
framför andra skogsvickern (Vicia silvativa). Nästan överallt
klänger den över ört- och buskvegetationen, och dess fint ådriga
fjärilblommor äro ju något man med beundran dröjer vid.
Kumminen (Carum carvi) strör sitt vita rikligt i den öppna ängen, där
en annan karaktärsväxt är kämpegrobladet (Plantago media)
med sina ljusvioletta blomspiror.»
»I trädgevetationen ingå alm, björk, ask, asp, hägg och
rönn, ett jätteträd av sälg, vildapel och i utkanterna gråal
och av buskar vägtorn (Rhamnus cathartica), bentry
(Lonicera xylosteum), tibast (Daphne mezereum), hagtorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
