Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser - Närke under dendrologisk synvinkel. Föreningens för Dendrologi och Parkvård 14:de sommarexkursion. Av Nils Sylvén - Örebro stads planteringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Oscarsparken bege vi oss ned mot ån i och för överfärjning
till »Stora holmen». På södra sidan om ån stå vid vår väg tvenne
pietetsfullt bevarade ekar å Fredrikslunds gård, Vattengatan 1,
numera tillhörig staden. De tvenne träden, vårdträd planterade till
minnet av husets döttrars födelse 1806 och 1807, ha efter de två
flickebarnen fått namnen Karolina- och Lotta-eken. Den
förra mäter nu i stamomkrets vid brösthöjd 254, den senare 253 cm.
Norra stranden av Svartån ter sig numera på en sträcka av ett
par kilometers längd som en sammanhängande parkanläggning efter
engelskt mönster. Närmast V. om Stora holmen höjer sig över
omgivningen en vacker lövkupol, bildad av de i varandra till en enhet
inväxta grenkronorna från trenne ekar på »de tre ekarnas gård»
vid Choisie (Olaigatan 38). Den mellersta och största eken är ett
»storträd» om 464 cm:s stamomkrets vid brösthöjd, (jmf. Sernander,
anf. arb. sid. 90). O. om »dé tre ekarnas gård» vidtager så Stora
holmen.
»Stora holmen, fordom kallad Prosta-ön, utgjorde storön i en
från Choisie till Skebäck sig sträckande liten arkipelag av
moränholmar, klippor och block, mellan vilka Svartån banade sig fram i
friskt porlande fåror. Denna arkipelag var i början av 1800-talet
en av Slottets många betes- och slåttermarker. Följande sina
företrädares traditioner förvandlade 1817 Nils Gyldenstolpe,
landshövding 1806—1831, Prostön till en park, vilken genom en gångbro
förenades med fastlandet. Som t. ex. en karta från 1650-talet av Olof
Rafnesson utvisar, var östra delen av Prostön en skog, västra delen
en äng.»
»Skogen kompletterades av Gyldenstolpe med allehanda träd.
Ett inslag av poppelarter var obligat; flera jättar kvarleva, bl.-a.
tvenne silverpopplar med 2 m:s stamomkrets. Intressanta
äro två ex., ännu bevarade, av en dåtida dendrologisk sällsynthet,
lärkträdet. Linder mätte deras brösthöjdsomkrets 1917 till 1%
meter.»
»I den mest avskilda skogsensamheten i östra delen reste
Gyldenstolpe en liten stenobelisk, å vilken läses: 1817 — anlades — denna
park — af — N. Gyldenstolpe.»
»Pietetslöst har man låtit det obetydliga men tidstypiska
monumentet kring- och överväxas av stilfria planteringar, särskilt av
gran. Stora holmen har gott om sådana; kanske värst äro de fula
granbestånden, vilka, så fullständigt som det överhuvudtaget lät sig
göra, bryta den engelska parkens stämning.»
»Gyldenstolpe hade tydligen velat konsekvent omskapa Stora
holmen till en engelsk park. Till en sådans accessoarer höra diverse
byggnadsverk. Nyss talades om en bro och en obelisk från denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
