Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser - Närke under dendrologisk synvinkel. Föreningens för Dendrologi och Parkvård 14:de sommarexkursion. Av Nils Sylvén - Lekhyttan—Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lekhyttan—Örebro.
Från Lekhyttan taga vi närmaste vägen över Vintrosa till Örebro.
Ännu ner mot Vintrosa har bygden alltjämt karaktär av bergslag
och bergsmansbygd med ängsklockor (Campanula patula)
lysande vackert blåviolett i lindor och vallar. På andra sidan
Vintrosa börjar landskapet alltmera antaga den normala Närkes-slättens
utseende och ängsklockan synes nu försvunnen.
Ett sista uppehåll under färden göra vi vid de. s. k.
Ulvgrytstenarna, en imponerande samling jätteflyttblock vid södra sidan av
vägen vid St. Ulvgryt i Täby socken. Sägnen maler, att jätten Rise,
som med två väldiga stenblock under armen begivit sig ned från
Kilsbergen för att förstöra den honom förhatliga kyrkan i Örebro, här
mötte en gammal skomakare, som beslutat rädda kyrkan och staden
undan jättens anlopp. Skomakaren hade i en stor påse på ryggen
samlat tillhopa alla ’gamla skor, han hade i sin verkstad, och så gått
ut att möta jätten. Då de möttes, frågade Rise, huru lång väg det
var till staden, och skomakaren genmälte då, att det var så långt,
att han på vägen därifrån slitit ut alla de paren skor, han hade i
säcken. Inför utsikten att ytterligare behöva gå så lång väg,
uppgav jätten sin plan och kastade i vredesmod blocken, där de nu
ligga. — De ståtliga flyttblocken äro naturskyddade enligt lag, och
en lövträdslund hotar att snart fullständigt växa över och dölja
desamma. Även då det gäller skyddandet av våra geologiska
naturminnesmärken, synes naturskyddet snart nödgat slå in på nya banor!
Den andra dagens exkursion, den första dagen lik med hänsyn
till det utomordentligt goda utbytet, var härmed ändad. Kl. 8 e. m.
samlas vi även i dag till gemensam middag å Strömparterren. Då
denna är att betrakta som den sista mera högtidliga samvaron under
våra tre Närkes-dagar, begagna vi nu tillfället att till vår
oförliknelige Närke-ciceron, professor Sernander, uttala vår stora och djupt
kända tacksamhet. Från olika håll ges under middagens lopp
samstämmiga uttryck för dessa våra tacksamhetskänslor. Ett särskilt
och välförtjänt tack uttalas i samband därmed också till vår
skattmästare, friherre Sven Hermelin, exkursionens utmärkte
ekonomichef och även i andra avseenden förträfflige ledare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
