Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre uppsatser och meddelanden - En pelarformad typ av Caragana jubata. Av Rob. E. Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I den Bergianska trädgården finnes för närvarande växande ett
märkligt exempel på en dylik ren pelarform. Det gäller den sällsynta
och hos oss nog endast sparsamt i botaniska trädgårdar odlade
Caragana jubata. Denna art förekommer i Centralasien från Turkestan
till Mongoliet och Ostsibirien och bildar risiga och taggiga, låga
buskar med få men grova grenar. Ett gammalt exemplar finnes,
sedan åtminstone ett 40-tal år tillbaka, i botaniska trädgården i
Uppsala. En bild av detsamma meddelas här (fig. 1), visande den
utspärrade, oregelbundna förgreningen. Någon prydnadsbuske är ej arten,
men den äger stort botaniskt och för växtodlaren även ett visst
kuriositetsintresse, bl. a. av den orsaken att de ytterst talrika taggarna,
egendomligt nog, bildas av den långa bladspindeln, som förhårdnar
och blir stickande, sedan de för Caraganan typiska småbladen avfallit.
I början av år 1927 erhöll Bergianska trädgården såsom gåva
från Arnold Arboretum i Massachusetts i Förenta Staterna en mycket
rikhaltig dublettserie av frön, vilka för Arnold Arboretums räkning
insamlats i Centralasien av den utsända resanden J. F. Rock. Bland
desamma funnos även frön (Rock n. 14933) av en Caragana, som
växte på en höjd av 10 000—11 000 fot ö. h. »at the head of Laliku» i
Abies-skog på branta sluttningar tillsammans med
Rhododendronoch videbuskar. På våren 1927 såddes dessa frön och ett fåtal plantor
uppkommo, vilka sedermera utplanterades på den asiatiska
avdelningen av det stora fjällpartiet. Blott ett av dessa exemplar gick bra till
och har trivts väl under de förhållanden, som bjödos detsamma. Det
uppvisade snart ett mycket egendomligt utseende. Alla dess grenar
riktade sig uppåt, blevo raka och spölika och förgrenade sig sparsamt.
Detta växsätt bibehöll det sedan alltjämt, och det har nu efter 7
vegetationsperioder uppvuxit till en pelarlik buske, som hösten 1933 mätte
1,22 meter i höjd. Dess utseende framgår nog bäst av de båda
bilderna på fig. 2. Den vänstra av dessa återger exemplaret i slutet av
maj, då täckt av en kompakt bladmassa och dessutom just bärande,
för första gången, en del blommor, stora och blekt skära. Den högra
bilden är tagen i november; alla småbladen ha under hösten avfallit
och grenverket framträder tydligare, rikt besatt med de kvarsittande
taggiika bladspindlarna. Man kan här med skäl tala om en ren
pelarform av Caragana jubata, ty diametern är densamma längs hela
busken. Den bör därför kunna betecknas som en f. columnaris.
Denna pelarform förekommer emellertid även i vilt tillstånd i
artens hemland, ehuru den i litteraturen hittills knappt blivit beaktad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
