Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift. Årg. 24, 1933. Ref. av N. Sylvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öarna i Stockholms skärgård. Nordligast har den påträffats i Dalarna
och Gästrikland. Den äger efter allt att döma en vidsträckt
utbredning i mellersta och östra Europa. Den nordsvenska
skogsalmstypen äger talrika förekomster i västra Jämtland och finnes dessutom
sällsynt i östra Jämtland, Medelpad, Hälsingland och Dalarna samt
har sina nordligaste lokaler i Åsele lappmark, på Klitthälla vid
Bångnäs och på Skikkisjöberget. I direkt samband härmed ligger denna
almtyps norska utbredningsområde, med talrika förekomster på
Västlandet och längs den norska västkusten upp till omkr, 67 grader n. br.
Vidare finna vi den spontan i Nordengland, Skottland och på Irland.
Den smalbladiga nordsvenska almtypen har med kulturens hjälp från
England via Holland inkommit till Sydskandinavien och införlivats
med den sydskandinaviska lövskogens spontana floraelement. Jämte
denna nordsvenska typ ha emellertid även bredbladiga och
intermediära typer införts, vilka senare sannolikt uppstått i
trädgårdsanläggningarna på kontinenten såsom korsningar mellan de båda
extremtyperna.» — Av årsskriftens senare uppsatser förtjäna ur
botanisk-dendrologisk synpunkt särskilt nämnas Anton Sörlins
»strövtåg på Södertörn» — med bl. a. intressanta lokaler för
murgröna —, Gunnar Kjellbergs »orörd natur i Kållandstrakten» och
Olof Eneroths »ett naturskyddsområde i Brandenburg». — Bland
»smärre uppsatser och meddelanden» möta flera dendrologiska notiser
av stort värde. Malte Persson talar här om »präktiga skånska träd»
och visar i bild en imponerande 4-stammig gran från Nyteboda
i örkeneds s:n, ett ståtligt barrblandbestånd från samma område
samt ett jätteträd av a v e n b o k från Tjärön i Immeln om icke
mindre än 4 m:s stamomkrets på stammens smalaste ställe. Alma
Falk berättar om »ett imponerande småländskt idegransbestånd» i
Långemåia s:n i Kalmar län med idgranar av 8—10 m:s höjd
och en stamomkrets vid brösthöjd på omkr. 130 cm. En sista
dendrologisk notis möter i Einar Carlssons »en gammal ek-jätte», växande
å Ebbegärde kronopark av Kalmar revir och hållande nära 9 m i
stamomkrets vid brösthöjd. — Årsskriften avslutas som vanligt med
en redogörelse för viktigare naturskyddsärenden, behandlade av
Vetenskapsakademien under det senast förflutna året, samt en
förteckning över »naturskyddslitteratur tryckt i Sverige år 1932 (jämte
äldre tillägg)».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
