Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rörde för övrigt aldrig något viktigare ämne, än
mänsklighetens förpliktelse att hålla sig ren om
näsan, den Anton väl teoretiskt erkände, men
stundom brukade praktiskt uraktlåta för
bekvämlighetens skull.
— Hur är det fatt, lille Anton? frågade jag.
Anton svarade:
— A e i — Fidella, den gemena rackan, har
— o u y — bitit bägge benen av min dansmästare
— å ä ö.
— Kanhända, sade jag, har dansmästaren varit
obeskedlig mot Fidella?
Anton svarade:
— A e i han sparkade henne på nosen och
— o u y —
— Ja, det är ju, som jag alltid har sagt,
inföll jag. Piruettenfelt dansar visserligen rätt bra;
men karlen har varken moral eller kristendom.
Anton svarade:
— A e i — han rådde icke för att — o u y —
han sparkade henne; ty det var jag, som ryckte
på tråden — å ä ö.
De båda kamraternas missöden rörde mitt
medlidsamma hjärta. Jag beslöt att genast lyfta sorgens
börda från Antons skuldror och göra ett par nya
ben åt Piruettenfelt, vilken, såsom dansmästare
betraktad, svårligen kunde vara sådana förutan.
Tid hade jag ju, åtminstone tills
madamdisputationen började.
— Giv dig tillfreds, bror Anton! sade jag.
Skadan skall snart bli avhjälpt. Och åtföljd av
Anton, som avtorkade sina tårar, gick jag tillbaka
till mina rum samt började där att, med saxen i
handen, bearbeta ett stycke segt papp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
