En liten lustresa : Skildrad i brev till Wilhelm von Braun / 43 (1848) Author: Henrik Bernhard Palmær Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TREDJE BREVET

I den belägenhet, du sist såg mig, nämligen
liggande utsträckt med en gravkulle till huvudgärd,
återfinner du mig nu. Tilläggas bör, att jag låg
och hade varjehanda tankar; ty "vid allt, vad man
gör och förnimmer, bör man tänka något, min lille
vän!"

De sista orden äro försedda med citationstecken;
också äro de citerade efter en herre, som jag lärde
känna i min späda barndom, och som min fars
tjänstefolk sade vara en förläst student. Där jag
nu låg, påminde jag mig honom. Hur det kom sig,
vet jag icke; nog av, jag påminde mig honom och
hans nyss anförda maxim, och i anledning därav
gav jag mig den frågan: vad bör man tänka, när
man livslevande ligger på en kyrkogård och har
en gravkulle till huvudgärd?

Jo, svarade jag mig, man bör i allmänhet tänka:
"på jorden är strid; i jorden är frid". Och skulle
man händelsevis vara, liksom jag, bara fattig och
sex fot lång, så bör man därjämte tänka så här:
efter döden blir jag, som nu ej äger en kvadratfot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>