- Project Runeberg -  En liten lustresa : Skildrad i brev till Wilhelm von Braun /
57

(1848) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

träffade honom mitt på den. Välkommen! ropade
han till mig. Jag är just ute och går för att möta
dig. Det är långt lidet på dagen och vårt
middagsmål skola vi ha i rappet. Men dessförinnan måste
du en smula se dig omkring.

Därefter lade han sina stora händer — jag hade
så när skrivit: labbar — bakifrån på mina
skuldror och vred mig sakta omkring åt alla fyra
väderstrecken. Se vilken fors! ropade han. I många
forsar, som jag sett, brusar böljan fram, som en
vred och rasande yngling; här däremot, som en
glad, oskyldig och yster gosse. Och vilka stränder
sedan! Alla slags trän, som kunna trivas i vårt
älskade Sverige, växa här huller om buller bredvid
varandra. Här är en riktig trädriksdag. Var skog,
var lund, var dunge har skickat hit sina ombud.

Sedan släppte åldermannen mina skuldror, tog
mig under armen, började spatsera bron framåt
och yttrade — men med dämpad stämma och
mindre entusiastiskt —: detta Malfors tycker jag
ofantligt mycket om, bland annat därföre att det
är en bondgård och icke ett herresäte. Här finns
ingen prunkande slottsbyggnad; här finnas endast
ett par kvarnar, en såg och några simpla
bondstugor. Vid vackra herresäten kan jag väl också
bli förtjust av de naturskönheter, som vankas;
men känslan förbittras genom en föreställning,
som ovillkorligen smyger sig in i mitt huvud. Jag
föreställer mig nämligen, att i slottsfönstren
däruppe sitter någon Hans Nåd eller Hennes Nåd,
någon grevlig mops eller friherrlig papegoja, och
nedskådar på mig med föraktets ögon, inbillande
sig, att skaparen format ofrälse folk av vanlig lera,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:13:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lustresa/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free