Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med tunga steg vandrade jag uppför backen vid
Malfors — tunga, ty dels var backen brant, dels
var jag själv efter det myckna gåendet, ätandet,
drickandet och pratandet trött vorden — eller
slapp, "som bågens sträng vid slutet av en krigisk
dag". Om några ögonblick rann en orm över vägen
framför mig. Jag visste väl, att sådant har, enligt
allmogens tro, något att betyda; men vad mindes
jag icke. Bäst jag gick och grubblade därpå,
väcktes jag ur mina grubblerier av ett plötsligt rop
bakom mig: "hör I! hör I!"
Jag vände mig om och såg en flicka, torftigt
klädd och omkring tolv år gammal. Hon
betraktade mig uppmärksamt ett par ögonblick och sade
sedan:
"Hör I — svärfar — har I sett någon sill?
"Nej, men en orm", svarade jag.
"Har I sett någon sill", återtog flickan, "så var
det min. Jag lade den för en stund sedan där nere
i backen på en sten bredvid vägen, och nu är den
borta."
"Flicka! jag har sannerligen ej sett din sill",
svarade jag vresigt. Därpå fortsatte jag min väg
och mumlade mellan tänderna: hon kallar mig
svärfar! Ordet låter gement, emedan det häntyder
på en långt framskriden ålder. I nära två års tid
har jag ej vågat proponera brorskål med någon
yngre man, av fruktan att han skulle vilja säga
farbror; och nu måste jag smälta det vida svårare
ordet: svärfar!
Så mumlade jag till att börja med, men straxt
därefter så här: kanske är det ändå klokast, att jag
ej längre spjärnar emot udden, utan finner mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
