- Project Runeberg -  En liten lustresa : Skildrad i brev till Wilhelm von Braun /
93

(1848) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obehag, brydde jag mig föga därom, utan
spatserade lugnt framåt. — N. B. Allt detta drömde
jag. — På en spång, som ledde över ett smalt
sund av sjön, mötte jag socknens hedervärde
dödgrävare, och oss emellan uppstod följande samtal.

Dödgrävaren: Guds fred! Hur står det till?

Undertecknad: Gud signe! Jag mår bra; men
jag låg nyss och tog mig en middagslur däruppe i
ängen; och när jag vaknade, tyckte jag att
någonting iskallt ringlade sig i underlivet, och det
tycker jag ännu.

Dödgrävaren: det har krupit en orm in i herrn.

Undertecknad: prat! vidskepelse! bondskrock!

Dödgrävaren: alldeles icke! Jag råder herrn
att genast efter sin hemkomst sätta sig ned och
gapa över en mjölkbytta. Då känner ormen lukten
av mjölken och kommer upp för att dricka; ty
ormar — skall herrn veta — tycker mycket om
mjölk. Men passa på och sätt locket på byttan, så
fort ormen krupit dit; ty slipper han dädan med
livet, så förföljer han herrn i evighet.

Undertecknad: tack, fader Jonas, för det goda
rådet! Farväl!

När jag kom hem, berättade jag min historia
och skrattade. Men fruntimmerna — särdeles ett
par gamla tanter — tog saken allvarsamt och
yrkade, att jag borde följa det råd, som fader Jonas
givit. Till en början strävade jag emot; men
ingen kan disputera med fruntimmer — allraminst
med gamla tanter — utan att slutligen nödgas
säga: concedo! Fördenskull fogade jag mig efter
deras önskan, och satte mig tålmodigt ned på en
stol och lutade mitt huvud med öppen mun över
en bytta mjölk. Snart kände jag, huru det iskalla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:13:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lustresa/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free