- Project Runeberg -  Martin Luther : minnesskrift till reformationsjubileet 1917 /
51

(1916) [MARC] Author: Hjalmar Holmquist - Tema: Sveriges kristliga studentrörelses skriftserie
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers första stora reformationsskrifter och stora seger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

tog han ock indirekt hänsyn till de tyska ständernas
många klagomål mot förfallet och
penningutpressningarna i kyrkan. Under sessionen föll skymningen
på; facklor tändes utefter pelarna, och de kastade sitt
fantastiska skimmer över salen, där allas blickar
hängde vid den mörke munken med den stolta
hållningen och de flammande ögonen. Så talade ej en
om sitt liv bekymrad utan en härskare, vilken var
korad till seger eller undergång. När Luther slutat,
togs en kort paus, varunder furstarna överlade. Sedan
man åter samlats, grep prosten Eck vredgad till ordet
på latin och tyska och förebrådde Luther att ha
upptagit kejsarens och ständernas dyrbara tid; han skulle
nu ge ett kort och klart besked, utan horn och mantel
(bilden var tagen från maskeringen på nykomna
studenter vid deras intagande i universitetets studenthem,
då de, iklädda en ful mantel och med fastsmetade
horn på huvudet och tänder vid munnen, föreställde
oförnuftiga djur; bilden ville alltså säga ungefar = Luther
skulle giva ett svar, som ej var oförnuftigt), om han
ville återkalla eller ej; om han ej återkallade, gåve
han kejsaren anledning handla med honom som en
gång med Huss och andra kättare. Luther kände då,
att ödesstunden i hans liv var inne, men att en högre
makt drev honom. Han stod där och kunde ej annat.
Så svarade han med de ord, som nu äro inristade
som några av de mäktigaste på världshistoriens blad;
»Eders kejserlige Nåde begär av mig ett svar utan
horn och tänder. Så vill jag ock ett sådant ge. Jag
tror varken på påven eller kyrkomötena ensamma,
emedan det ligger i öppen dag, att bägge mången
gång farit vilse och motsagt sig själva. Därför har
jag skrivit mina böcker bunden blott vid Guds ord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:13:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/luther/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free