Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1530-talets segertid; de sista årens möda och frid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trött, kall och nu till allt annat enögd». En stegrad
retlighet och skärpa i polemiken visade ock, att även
Luthers kraft och sinnesjämvikt sviktade under
bördan. Kännetecknande för Luthers stämning var
redan titeln på den sista skrift, som han själv utgav:
»Mot påvedömet i Rom stiftat av djävulen». Skriften
slutar så: »Här måste jag sluta. Vill Gud, så skall
jag i en annan bok göra det (angreppet på
påvedömet) bättre. Men om jag innan dess dör, så give
Gud, att en annan gör det tusen gånger argare. Ty
det djävulska påveväsendet är den sista olyckan på
jorden såväl som den närmaste, vilken alla djävlar
kunna åstadkomma med all deras makt. Gud hjälpe
oss! Amen.» — Luthers bitterhet berodde ock av, att
han numera stod ensam. Hans gamla vänner hade
gått bort eller som Melanchton invärtes avlägsnat sig
från honom under oförmågan att fasthålla hans helt
och uteslutande religiösa synpunkter. Den nya
generation, som växte upp, hade ej sett Luther i han storhets
och krafts mest lysande dagar och skattade honom ej
rätt; man fäste sig mest vid kantigheterna och bristerna.
Men genom all den retlighet och förbittring,
som ålderns ensamhet, sorger och krämpor framkallade,
framlyste dock ständigt åter den friska humorn och
glädjen åt det sköna i livet och naturen. Ett gott
exempel på sin humor lämnade Luther 1542 i ett
flygblad mot den gamle antagonisten, ärkebiskop
Albrekt av Mainz, vilken samlat en rik skatt av reliker
i Mainz och åter börjat avlatskrämeri i stor skala.
Luther gav här en dråplig karikatyr på Albrekts
avlatsgivande kram: »1) En vacker bit av Moses’
vänstra horn. 2) Tre flammor från Moses’ buske på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
