Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mask och småkryp. Längre bort gingo hästar och
kor i bet så helt upptagna af att mumsa och tugga,
som hade de hvarken haft ögon eller öron.
Det var en bördig trakt, och små väl byggda
gårdar, från hvilka en tunn blåaktig rök steg rakt
upp, lågo helt nära hvarandra inne i löfdungarna.
Till de flesta hörde flaggstänger och till dem alla
rymliga logar och ladugårdslängor. Förbi dem
slingrade landsvägarna sig som hvita band, och rundt
om stod granskogen orörlig och liksom sofvande.
Helena stannade och tårarna kommo henne i
ögonen, ty allt hvad hon såg andades frid, och hon
tänkte på hur lycklig hon skulle vara i en af de
små stugorna om ... om hon kunnat flytta dit in
utan att behöfva taga sin förtid och sina minnen
med sig.
Som det var kände hon sig lik en fredlös för
hvilken lifvet ej hade någon plats. Eller som en
den där förlorat fotfäste och stod helt isolerad, utan
att tillhöra någon. Ty inte tillhörde hon mannen
hon tänkte lämna? Och ännu mindre barnen hon
ämnade öfvergifva. Och hur skulle hon med godt
samvete kunna tillhöra den älskade som ...»
»Kärleken är grym och förfärlig,» afbröt Inga
och vände sitt bleka ansikte mot Sixten
»Den är frukten på ondt och godt. Mäktig
och ödeläggande som flodvågen och jordskredet, när
de gå fram förkrossande allt i deras väg. Men
också en väckare af slumrande själskrafter,
människan ej trott sig i besittning af, och en pådrifvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
