Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa båda makar, som med innerlig kärlek till
hvar andra och hela verlden samlade omkring sigen
krets af ungdom, talang och intelligens, var ett
vac-kets gammalt par, hvars hvita hår var deras
förnämsta prydnad, och hvars enkla, något borgerliga väsen
förfinades af det goda hjertats aldrig svikande takt.
Utan detta goda hjerta och det mecenatskap, de
ut-öfvade, skulle de varit rika; nu såg det blott så ut, ty
de dagliga utgifternas konto visaae siffror af,
åtminstone för den tiden, oerhördt belopp. Konstnärer
emellan var det också bekant, att ingen gick ohulpen
från grosshandlar Mttnther. Mången nyböijare hade
honom att tacka för sin framgång, och mer än en
afsigkommen konstnär räddades eller uppehölls genom
honom på resan utför.
Denna kärlek till konsten, eller kanske mer till
dess idkare, hade deras barn också ärft, och det var
den, som kommit Arvid Mttnther att så varmt fästa
sig vid Edmund Walter, att han för en tid gjorde
dennes lif och intressen nästan till sina egna. De
qvällar, hans vän uppträdde, var man viss att se
honom på sin bestämda plats på en af parkettens
nedersta bänkar; men hvaa man ej såg, var hans
själs-spänning, innan vännen visade sig på scenen, och
hans stolthet och glädje öfver hvarje hans triumf.
Det var något så oegennyttigt, så hängifvet och
uppoffrande i denna hans tillgifvenhet, att den unge
aktören, som på intet vis tänkte ringa om sin person
och tog emot all beundran som en naturlig sak, dock
besvarade och var tacksam öfver Arvids vänskap, helst
i de mörka stunderna, då hans konst ej var nonom
nog och han kände sig ensam och hemlös. Denna
vänskap utöfvade också en förädlande verkan på Arvid,
det kände han, ty ehuru lefnadsfrisk och glad, var han
ingen rumlare, och aftnarne, tillbragta i
föräldrahemmet, räddade honom från mången annan mindre
oskyldig förströelse. Derpå tänkte dock ej Regina, utan
blott på hur förderfligt en aktörs sällskap borde vara.
Under den korta förlofningstiden hade Walter också
dragit sig tillbaka, och vännerna voro föga till sara-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
