Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spelterminen var åter börjad och Walter i fullt
arbete. Dénna gång hade han tagit saken lugnt och
återvändt hem, allt för förströdd för att mea allvar
taga i tu med sin nya rol.
»Den ligger ej för mig», påstod han, ehuru
direktören sagt, att just i den skulle han göra
stormande lycka.
»Den passar honom ej», sade publiken, men
applåderade som förr.
Erika sade intet, men var blek och nedstämd
samt plågades af hufvudvärk.
Deraf led hon nu ofta, och hennes sköna ögon
hade mist sin glans, kinderna sin fina rundning.
Hon viste, att 1 r så vacker som
var hon dock så rädd, att hennes man skulle märka
någon förändring.
Nu först kommo Reginas ord henne i minnet:
»Hur mycket måste ej en skådespelares hustru lida
endast genom att veta honom hvarje afton tala
kärlekens ord till andra qvinnor! Må vara, att det hör
till hans yrke, men en plåga blir det dock alltid, och
hur lätt kan det ej blifva allvar af leken!»
Hon började granska de (jvinliga sujetterna och
betrakta dem som mer eller mindre farliga fiender till
sitt lugn. Det blef henne en plåga att sitta på teatern,
och ännu svårare blef det när den tid kom, då hon ej
orkade gå dit. När hon ej längre hemtade honom,
kom han ei heller hem så regelbundet som förut,
utan lät locfea sig hit eller dit på något festligt
»nachspiel».
Hon kände ingen fruktan för de plågor, hon viste
sig gå till mötes, det var hans barn hon väntade, och
denna tanke var så ljuf, att den utplånade alla
andra; men att sitta timme efter timme väntande på
honom, lyssnande efter hans steg och fruktande att
något händt honom, dd var förfärligt, och hon var
stundom så spöklikt blek, när han ändtligen kom,
att han blef ond öfver hennes oförstånd och en gång
för alla förbjöd henne att sitta uppe. Hon lydde,
förut, och ehuru
orsaken dertill,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
