Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erika uppträdde icke mer. »Mina triumfer skola
åtminstone ej blifva en snara för mitt barn», tänkte
hon, och haae hon också velat, skulle hon knappast
orkat sjunga; ty ehuru hon ej var sjuk, var det som
om alla krafter lemnat henne, och hon låg oftast på
soffan, läsande eller talande med Laura.
Walter visade henne stor ömhet och var oftare
hemma än förut, och hon log efnot honom med ljuf
tillförsigt, liksom egde hon intet minne af hvad som
skilt dem åt. När han var närvarande, visade hon
sig alltid liflig och verksam och sökte dölja den
mat-tighet, som nedtyngde hennes lemmar. Hennes
lifs-kraft tycktes då stegras, ögonen glänste och
kinderna brunno af en sällsam hemsk rodnad, som Maren
sade åt skepparfrun i granngården.
Den oro och ånger, Walter känt, när han såg
hennes lidande utseende, stillades åter, då hon
visade sig så glad och liflig. Snart förbleknade också
det intryck, hon gjort på sin mans hjerta genom att
vädia dertill i toner, och han var åter passionens
slaf.
Dagligen sammanträffade han med Elfrida,
spelade mot henne i ömma kärleksroler, var utsatt för
elden ur hennes ögon, för hennes hänsynslösa
koketteri och hennes genom yppiga, retande arägter
förhöjda skönhet; han skulle sannerligen ha varit mer än
menniska, om han under dessa förhållanden kunnat
segra öfver sig sjelf. Enda sättet för honom hade
varit att fly långt bort, och han kände stundom en
brinnande håg dertill; men kontraktet band honom,
och kraften svek, när afgörandets stund kora.
Han föraktade Elfrida, han afskydde och
förbannade henne stundom; men skiljas från henne, tänka
sig henne i en annan mans armar, det kunde han ej,
och han stannade.
När Erika upphörde att sjelf förtjena penningar,
smög sig de ekonomiska bekymrens pinsamma följe
af obetalta räkningar och tärande oro öfver hennes
tröskel. Mycket af hvad som fordom skulle gjort
henne utom sig af förtviflan, tog hon dock nu nelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
