Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag vill bara veta adressen. »Han betalar alla mina
skulder», sa’ Walter åt mig, då jag talade vid honom.
Vi äro gamla bekanta, ska’ jag säga, fast inte precis
vänner», fortsatte han med ett elakt grin. »Det är
inte första gången jag hjelper honom ur en
penninge-knipa.»
»Och han har visat er hit till mig?» frågade
Erika tröstlöst.
»Ja, för frun sköter hela ekonomien», sa’ han.
»När är förfallodagen?» frågade hon, under det
hennes ögon glänste ocn hennes kalla, fuktiga händer
pressades emot hvar andra.
»I öfvermoreon.»
»Och min bror har gått i borgen för summan U
»Ja, så säger Walter, den hedörsmannen»,
återtog han med ett leende, som kom hennes blod att
stelna. »Frun kan väl se sjelf, som känner stilen.»
»Ja, visst känner jag igen den», sade Erika med
lugn, fast stämma, under det bokstäfverna dansade
för hennes ögon som små svarta, med ljusringar
om-gifna punkter. »I öfvermorgon skall herrn ha sina
pengar, min man har redan talat om saken. I afton
skrifver jag till min bror och hoppas få svar i tid;
men var god och gå nu, jag har varit sjuk en tid och
känner mig mycket svag!»
Det var med yttersta ansträngning, hon stötvis
och i af brutna satser kunde få fram dessa ord.
Med en stolt böjning på hufvudet afskedade
hon honom, och han gick, genomskådande hennes
känslor, men genom en aktningsfull tystnad visande
så pass deltagande, som kunde rymmas i hans genom
dylika scener hårdnade hjerta.
Hon satt qvar sedan han gått, men hufvudet
sjönk ned i de darrande händerna, det susade och
brusade omkring henne, som af en vattenflod, och
då Maren kom m, lät hon viljelöst som ett barn
föra sig till sängen, i hvilken denna upplyft^ och
nedlade henne.
»Ack nej, utestäng ej solen, jag behöfver se den»,
sade hon en stund derefter, då Maren tvungit henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
