Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vade han sig, och hon såg ju ej så sjuk ut!
Kinderna hade fått en lätt rodnad, och när hon uppslog
ögonen och mötte hans ängsliga blick, låg aeri ej
ett spår af oro; tvärt om hade han ej på länge sett
henne så glad och lugn. Hennes ansigte hade
återfått sin ungdomlighet, liksom vore hon nu fri från
alla bekymmer.
Kanske var hon ännu under opiatets inflytande,
tv hon talade ej fullt redigt; men ljusa bilder måtte
aet hafva varit, som hägrade för hennes inre syn, om
man finge döma efter hennes lyckliga leende.
Walter satt hos henne hela dagen, mest med
Laura i sitt knä [och sin hustrus hand sluten i sin.
Stundom vexlade de några ord, men Erika låg helt
tyst, kärleksfullt blickande på man och barn. Maren
kom och gick. Läkaren nade varit der, ordinerat
sömnpulver till natten och bedt att få bud, om något
intränade.
Allt efter som dagen led, ökades Walters
ängslan och förvandlades till förtviflan. Att gå härifrån
och spela mot Elfrida! Kunde något värre straff
påläggas en syndfull, ångrande menniska? Och dock
måste han det.
Erika var den, som uppmanade honom att gå,
när hon såg att det led öfver den vanliga tiden, och
var synbart ifrig att han skulle begifva sig af.
»Bed Maren komma hit, hon sitter hos mig
medan du är borta», sade hon uppmuntrande.
»Ack, att jag finge stanna!» svarade han, i det
han böjde sig ned och kysste hennes panna.
»Maren», sade hon liksom brådskande, när
Walter gått, »kom hit, jag vill tala vid dig.»
»Vänta tills frun blir litet starkare», bad Maren.
»Nej, jag har ej tid att vänta, jag är stark nu.
Det är blott så svårt att tala», sade hon flämtande.
»Res mig upp litet ... så, det är bra! Laura får ej
stanna här», återtog hon, »ej bli skådespelerska . . .
hon har håg derför och ärftliga anlag, fruktar iag.
Lofva . . . lofva mig att göra allt för att hindra aet!
Jag har en bror, som jag högt älskar . . . han skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
