- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
98

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Tänk på hvem du talar om», sade mannen med
låg, fast stämma och gaf henne en blick, för hvilken
hon sänkte sina ögon.

»Att sända flickan hit, utan att ens fråga om vi
vilja taga emot henne, tycker jag är väl djerft»,
återtog hon med mildare röst. »Den der Maren, som
måtte vara en simpel, obildad qvinna, att döma efter
kråkfötterna i brefvet, skrifver ju, att hon kommer
Tedan i morgon.»

»Det var min systers sista önskan, att jag skulle
upptaga hennes barn i mitt hem, och den sJcall
uppfyllas», sade han med en hos honom ovanlig fasthet.
»Jag lofvar att taga bättre vara på dottern än på den
stackars modern, som vi läto lefva och dö utan att
bekymra oss om hur hon hade det . . . och om du
ej kan älska Laura, hvilket iag hoppades, skall du
åtminstone behandla henne väl, det vet jag.»

* *

*



Då Arvid Miinthers far dog, hade Regina föreslagit,
/ att hennes förmögenhet skulle användas för
borttvättandet af hvarje fläck, som eljest kunnat häfta vid
det ansedda Miintherska namnet. Under några år
derefter lefde det unga paret ytterligt sparsamt och
tillbakadraget. Arvid gaf sig nemligen ingen ro förr
än han till sista öret äterförvärfvat, hvad Regina
offrat för hans namn, som ju också var hennes eget.

Regina hade derunder eggat hönöm, ständigt
eggat honom att förtjena mer, och nu, sedan han
kommit till välstånd, syntes det honom, som vore han
mera räknemaskin än menniska, och som hade det
bästa inom honom vissnat bort framför pulpeten, der
han suttit dag efter dag. Erika var död, blott för ett
par dagar sedan hade underrättelsen derom nått
honom, han skulle ej återse hennes kära, milda anlete,
ej kunna göra något för att glädja eller trösta henne.
Och hurudant haae hennes lif varit?

Denna sista tanke lemnade honom ingen ro, och
dock trängde sig nu på honom minnet af Edmund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free