- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
101

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

moderlösa lilla flickan skulle göra sitt intåg i
morbroderns hus. Han hade sjelf farit till bangården för
att hemta henne, och Regina gick af och an i sitt
värsta lynne, under det hon såg till att tékitteln
kokade och sängarna blefvo ordentligt bäddade i det
lilla rummet inåt gården, till höger om tamburen, som
från att vara handkammare i hast blifvit inredt åt den
väntade.

»Spring då inte efter mig hvart jag går. Hur
många gånger skall jag säga dig det?» sade hon och
fattade Ludvig temligen omilat i armen, då denne
åter visade sig i dörren bakom henne, nyfiket
blickande in i den lilla kammaren, der syltburkarne förut
haft sin plats.

Skrämd smög sig gossen tillbaka in i tnatsalen.

»Hvar är mamma?» ropade Einar, som kom emot
honom, tvärt emot moderns förbud iklädd sina bästa
kläder.

»Der inne i hennes rum», svarade Ludvig med en
hemlighetsfull hviskning; »men gå inte dit, hon blir
så ona, så ond.»

»Åh nej, inte på mig», sade Einar käckt och
rusade förbi honom direkt in till modern, som stod
framför kaminen försjunken i tankar och ej
märkte honom förr än han smög sin lilla mjuka hand i
hennes.

Det spotska drag, som vid hans inträde legat
öfver hennes ansigte, smälte genast bort, då hon böjde
sig ned och kysste honom.

»Är mamma ledsen?» sade han och blickade
frågande upp i hennes ansigte.

»Ja>, svarade hon, och ett moln lägTade sig åter
på hennes panna.

»Jag tycker det är så roligt», hviskade han
förtroligt.

I)et ljungade till i hennes ögon, en underlig, hotfull
blixt, och hon svarade häftigt:

»Den der flickan skall du inte komma att se
mycket till, det är icke något passande sällskap för
dig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free