- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
103

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Du är lik din far, ser jag», sade hon med eit
hårdt tonfall i rösten; »jag kunde just tro det.»

»Hon är lik Erika», svarade Munther inildt, »så
lik henne, att det är nästan svårt att se det ... Se
så, barn», fortsatte han, vänd till Laura, i det han
uppmuntrande tryckte hennes hand, »helsa på din
moster. Hon blir mycket god emot dig, skall du få se.»

Laura gick fram, släppte morbroderns hand och
sträckte sina armar mot Regina, väntande att blifva
sluten i hennes famn.

Det var för Regina ett förfärligt ögonblick, då den
lilla betraktade henne med sina stora, forskande ögon
och derpå, då Regina ej öppnade sin famn för henne,
långsamt lät armarne falla och smög sig tillbaka till
morbrodern.

»Låt oss dricka té», sade Regina brådskande för
1 J ° 1 ’ samma scen; »Laura kan

satte hon, liksom urskuldande; »du ser, Arvid, hur
trefligt hennes rum är.»

Han såg på sin hustru med en förebrående blick,
som hon undvek, och betraktade derefter rummet,
som var ytterligt litet. Det var, liksom allt i detta
hus, ordnadt med största sparsamhet och omsorg.
Möblerna bestodo af en säng, inkilad mellan fönstret
och kaminen, en träsoffa, klädd med grönrandigt
tageltyg, en messingsbeslagen byrå och en Tiylia på
väggen midt emot, allt af tarfligaste slag, och
gardinerna, som förut tjenstgjort i barnkammaren, voro
alldeles urblekta.

»Här har du min trumpet och alla mina
leksaker», ropade Einar, som obemärkt sprungit sin väg
och nu återkom samt lät en störtsjö af leksaker falla
i hennes famn och rundt omkring henne på golfvet.

Hon smålog för ett ögonblick och såg tacksamt
upp i hans ansigte, derefter brast hon i tårar.

»Maren», ropade hon, »hvar är Maren? Låt mig
komma till henne.»

Einar betraktade henne, utom sig af förvåning
öfver att hans skatter lågo försmådda rundt omkring

komma att trifvas», fort-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free