Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter denna dag vågade Laura sig knappast ur
sin kammare annat än till måltiderna, och hennes
ensamhet afbröts sällan annat än af mosterns ovälkomna
besök, då denna stack in hufvudet för att se efter
hvad hon hade för sig.
En hastig knackning, då Regina uppehöll sig i
köksafdelningens aflägsna regioner, lät dock emellanåt
höra sig. Det var Emar, som kom med en bok,
några blommor eller läckerheter, han lyckats
öfverkom-ma, och under några ögonblick utbytte de båda
barnen sina förtroenden samt pratade och skämtade
kanske med dubbelt så mycket nöje, just derför att de
viste det vara en stulen fröjd.
Laura, som, då hennes mor lefde, ej en minut
skulle tänkt på att förhemliga något för henne, satte
nu en rigtig ära i att lura mostern och i hemlighet
företaga något, som denna ogillade, och hon förledde
ofta Einar dertill.
Om aftnarne, då hon, knäfallande vid bädden,
gjorde sin aftonbön och, som modern lärt henne, gick
tul doms med sig sjelf, grät hon bittra tårar öfver att
veta sig bryta mot dennas lärdomar och förmaningar,
som ännu voro lefvande inom henne, men hvilka
dagligen öfverträddes oaktadt alla föresatser.
Hon kämpade en strid, hvari hon stod alldeles
ensam, en strid, som ingen anade, mot sitt häftiga
lynne, om hvars tillvaro hon ej förr än nu haft en
aning, och sin till hat gränsande ovilja mot mostern. Hon
hade lofvat sin mor att blifva god och hade ej
kunnat lefva till sammans med henne utan att vörda dygd,
sanning och mildhet, och nu kände hon sig för hvarje
dag allt mer aflägsnad från denna moder, som stod
för hennes själs ögon sam en förklarad engel, värd
hennes tillbedian.
Hpn mindes också Marens ord: »Du skall tro, att
bon ännu är dig nära, att hon ser hvad du gör och
vet alla dina tankar.>
Detta var numera ingen tröst för barnet; men
ibland grät hon, grät af en brinnande, förtviflad
längtan efter att blifva sluten i en varm, älskande famn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
