Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laura tog sitt arbete; hon hade under mosterns
leduing blifvit ganska skicklig i sömnad. Einar
fördjupade sig i en bok, och samtalet gick trögt.
»Morbror kommer visst ovanligt sent i afton», sade
Laura och qväfde en gäspning.
Dessa ceremoniösa tebjudningar hos mormodern,
då Regina genom sin högtidliga värdighet lade band
på munterheten och jagade trefnaden på flykten, voro
ej i ungdomens smak och något helt annat än de
glada timmar, de stundom tillbragte der nere under
skämt och upptåg, som kommo rummen att genljuda
af skrattsalvor.
Hit ned kommo de också alla med sina små
sorger och förtroenden. Den gamla förstod dem så väl
och intresserade sig för allt.
Hon begrep Emars motvilja för att sitta på
kontoret och lyssnade gerna till hans högt flygande
planer, hon hjelpte Laura med tusen småsaker och
intalade henne tålamod, när Regina var vid sitt värsta
lynne och allt för tydligt lät henne känna sin
ställning som nådehjon, och slutligen tröstade hon också
Ludvig, då denne påstod, att modern var orättvis och
ej hade hjerta för mer än en af sina söner.
När Miinther efter kontorstidens slut med Ludvig
inträdde i sin mors salong och efter gammal vana
vördnadsfullt kysste hennes hand, var det som om
alla känt en lättnad, och en viss anda af trefnad
utbredde sig med ens i det lilla sällskapet.
Efter gammal vana kysste han ocKså sin hustrus
hand och gick sedan bort till Laura och klappade
hennes lockiga hufvud.
»Du har glömt byta om jacka igen, Ludvig, ser
jag», sade Regina snäsigt.
»Det var inte tid att tänka på sådant, pojken har
arbetat som en hel karl borta på kontoret ända sedan
klockan fem, då han kom från skolan», svarade
Miin-ther och betraktade med stolthet sin yngste son, hvars
glada, rödletta ansigte formligen sken af belåtenhet
öfver berömmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
